George Wilson kom till Malmö för att montera ner världens största bockkran. Det skulle inte bli någon större match: "Just a piece of steel" säger han övermodigt. Fem månader och fem olyckor senare erkänner George att det var hans värsta uppdrag någonsin.
Kranföraren Paul Mezga kom till Malmö som 18-åring. 40 år senare kör han Kockumskranen för sista gången. En älskad arbets-plats finns inte mer. Från sitt köksfönster ser han kranen försvinna. En dramatisk dokumentär om två män och det absoluta slutet av en epok.

 


Kockumskranen var länge världens högsta lyftkran. Den byggdes 1974 under kockumsvarvets mest framgångsrika period och blev snabbt en stolthet för staden och en symbol för framtidstro och optimism. Varvet lades ned under 80-talet men kranen stod kvar som en rest från en annan tid. Nu är den såld till ett varv i Sydkorea och måste monteras ner under loppet av fyra månader. Det är en man från Skottland, George Wilson, som fått uppdraget att leda arbetet. Med stort självförtroende och en gedigen erfarenhet av liknande arbeten menar han att kranen bara är "en bit stål". Arbetet ska inte vara svårare än något annat han har gjort.

Uppe i kranens förarhytt, hundra meter ovanför marken, sitter Paul Mezga som körde kranen när varvet var aktivt. Nu ska han köra kranen en sista gång innan den monteras ner och när han åter igen sitter på sin gamla arbetsplats kommer alla minnen tillbaka från den tid när han körde världens högsta lyftkran. "Det kommer nog bli svårare att få ner den än vad de tror." säger Paul om Georges arbete. Redan de första dagarna försenas nedmonteringsarbetet av dåligt väder och det blir början på ett projekt som George Wilson sedan kommer att beskriva som det värsta han varit med om i hela sitt liv. I takt med Georges motgångar, växer Pauls stolthet över att ha varit den sista kranföraren på kranen som inte ville glömmas bort.

Letar du efter pressmaterial?


Bilder, synopsis m.m.
Produktionsdetaljer



Visningar